Mödrars rättigheter i arbetslivet på IndustriAlls agenda

I november fick jag som praktikant på IndustriAll i Sydostasien möjligheten att delta på en regional konferens i Bangkok med fokus på ILO:s konvention 183 om Maternity Protection. Konventionen rör rättigheter i arbetslivet för havande kvinnor och mödrar. Vad jag framförallt tar med mig därifrån är en beundran för dessa inspirerande kvinnor som för den fackliga kampen för kvinnor framåt med en övertygande självsäkerhet, trots många motgångar.

Jag reser från Singapore till Bangkok kvällen innan mötet om Maternity protection ska starta. Mötet är del av en kampanj om jämställdhet som det globala facket för gruv- och industriarbetare, IndustriAll, för på internationell nivå och som fokuserar på rättigheter för havande kvinnor och mödrar i arbetslivet. Målet med kampanjen är att upplysa arbetare om vilka rättigheter de har och förhoppningsvis bidra till att arbetstagarna till exempel får fler amningsrum vid arbetsplatserna.

Deltagarna som ska delta anländer kvällen innan mötets start. De kommer från olika delar av Sydostasien; Thailand, Filippinerna, Indonesien, Vietnam, Myanmar och Kambodja. I dessa länder saknar arbetstagarna, kvinnor såväl som män, bland annat rätten att ha föräldraledigt med en rimlig betalning. Därför är ILO:s konvention nr 183, som bl.a. innehåller krav på 14 veckors mammaledigt för kvinnor, så viktig att driva. Kvinnor som är frånvarande från arbetet, mammaledig, skall ha rätt till en ekonomisk ersättning som säkerställer att de kan försörja sig själva och sina barn i lämpliga förhållanden för hälsa och med en lämplig levnadsstandard och som skall vara minst två tredjedelar av sin tidigare inkomst.

Morgonen efter vi anlänt får vi deltagare möjligheten att bekanta oss med varandra bättre. Konferensen inleds med en övning där respektive delegation presenterar sig och lär de andra hur en hälsar på varandra i respektive land. Det var en trevlig övning som ledde till mycket skratt och gav ett gott klimat för att sedan ta sig an stora och allvarliga ämnen.

Konferensen i Bangkok hålls bara en dryg månad efter att IndustriAll haft sin andra internationella kongress i Rio de Janeiro, Brasilien, vilken samlade ca 1400 medlemmar från mer än 100 länder. Annie Adviento från Industrialls regionlkontor i Singapore höll därför en föreläsning om kongressen, hur könsfördelningen såg ut i representationen bland ombuden och vilka jämställdhetsmål som blev beslutade, samt diskussionen bakom dem. Bland annat berättade hon att det fanns ett land som inte hade någon kvinnlig representation alls till kongressen, vilket självklart var oacceptabelt. Annie förmedlade även hur stor jämställdhetsdebatten var på kongressen och att vi måste arbeta hårt med dessa frågor om vi ska växla upp budskapet i kampanjen om Maternity protection som en del av den stora kampen för jämställdhet.

Annies dragning ledde till en intressant diskussion om varför den kvinnliga representationen var så dålig och varför vi inte har kommit längre med de jämställdhetsmål som hittills funnits, men även hur vi ska kunna uppfylla målen nu efter kongressen. Annie poängterade flera gånger hur viktigt det är att vi alla måste arbeta för att se till att representationen blir bättre och att vi måste göra det utifrån våra olika förutsättningar.

Dagen fortsatte med att varje delegation redovisade det arbete som gjorts inom kampanjens budskap men även andra aktiviteter som har gjorts inom jämställdhet i de olika länderna. Det var allt ifrån viktiga förhandlingar till demonstrationer och insamlingar för viktiga och symboliska kampanjer. Delegationen från Kambodja berättade till exempel om en viktig förhandling där en kvinna på en textilfabrik blivit sexuellt trakasserad och avskedad, men där de lyckades vinna förhandlingen och hon fick tillbaka sin anställning. Ett annat fall i Kambodja gällde en gravid kvinna som när hon kom tillbaka till arbetet efter ett ultraljud straffades med löneavdrag och hot för att hon varit frånvarande. Det resulterade att hela fabriken och även fabriken bredvid gick ut i strejk. Det var ett lyckat exempel då det slutade med att den gravida kvinnan fick rätt lön. Delegationen från Indonesien delade med sig av sina erfarenheter med en demonstration som handlade om kampanjens budskap utanför regeringsbyggnader i Indonesien. Det hade hittills inte lett till någon förändring för havande kvinnor och mödrar, men hade ändå varit viktigt eftersom det gav frågan mycket publicitet i tidningar och nyhetskanaler.

Det var väldigt intressant att höra om all aktivism som sker överallt. Konferensen avslutades med många tankar, intryck och energi och jag sitter helt still av beundran för dessa kvinnliga fackliga ledare. De har drivit en kamp länge med varierat resultat men de slutar aldrig le. Det har jag kvar på min näthinna, dessa vänliga ansikten med självsäkra kroppspråk och en lust för kamp. Jag är full av beundran.

Jag reser från Singapore till Bangkok kvällen innan mötet om Maternity protection ska starta. Mötet är del av en kampanj om jämställdhet som det globala facket för gruv- och industriarbetare, IndustriAll, för på internationell nivå och som fokuserar på rättigheter för havande kvinnor och mödrar i arbetslivet. Målet med kampanjen är att upplysa arbetare om vilka rättigheter de har och förhoppningsvis bidra till att arbetstagarna till exempel får fler amningsrum vid arbetsplatserna.

Deltagarna som ska delta anländer kvällen innan mötets start. De kommer från olika delar av Sydostasien; Thailand, Filippinerna, Indonesien, Vietnam, Myanmar och Kambodja. I dessa länder saknar arbetstagarna, kvinnor såväl som män, bland annat rätten att ha föräldraledigt med en rimlig betalning. Därför är ILO:s konvention nr 183, som bl.a. innehåller krav på 14 veckors mammaledigt för kvinnor, så viktig att driva. Kvinnor som är frånvarande från arbetet, mammaledig, skall ha rätt till en ekonomisk ersättning som säkerställer att de kan försörja sig själva och sina barn i lämpliga förhållanden för hälsa och med en lämplig levnadsstandard och som skall vara minst två tredjedelar av sin tidigare inkomst.

Morgonen efter vi anlänt får vi deltagare möjligheten att bekanta oss med varandra bättre. Konferensen inleds med en övning där respektive delegation presenterar sig och lär de andra hur en hälsar på varandra i respektive land. Det var en trevlig övning som ledde till mycket skratt och gav ett gott klimat för att sedan ta sig an stora och allvarliga ämnen.

Konferensen i Bangkok hålls bara en dryg månad efter att IndustriAll haft sin andra internationella kongress i Rio de Janeiro, Brasilien, vilken samlade ca 1400 medlemmar från mer än 100 länder. Annie Adviento från Industrialls regionlkontor i Singapore höll därför en föreläsning om kongressen, hur könsfördelningen såg ut i representationen bland ombuden och vilka jämställdhetsmål som blev beslutade, samt diskussionen bakom dem. Bland annat berättade hon att det fanns ett land som inte hade någon kvinnlig representation alls till kongressen, vilket självklart var oacceptabelt. Annie förmedlade även hur stor jämställdhetsdebatten var på kongressen och att vi måste arbeta hårt med dessa frågor om vi ska växla upp budskapet i kampanjen om Maternity protection som en del av den stora kampen för jämställdhet.

Annies dragning ledde till en intressant diskussion om varför den kvinnliga representationen var så dålig och varför vi inte har kommit längre med de jämställdhetsmål som hittills funnits, men även hur vi ska kunna uppfylla målen nu efter kongressen. Annie poängterade flera gånger hur viktigt det är att vi alla måste arbeta för att se till att representationen blir bättre och att vi måste göra det utifrån våra olika förutsättningar.

Dagen fortsatte med att varje delegation redovisade det arbete som gjorts inom kampanjens budskap men även andra aktiviteter som har gjorts inom jämställdhet i de olika länderna. Det var allt ifrån viktiga förhandlingar till demonstrationer och insamlingar för viktiga och symboliska kampanjer. Delegationen från Kambodja berättade till exempel om en viktig förhandling där en kvinna på en textilfabrik blivit sexuellt trakasserad och avskedad, men där de lyckades vinna förhandlingen och hon fick tillbaka sin anställning. Ett annat fall i Kambodja gällde en gravid kvinna som när hon kom tillbaka till arbetet efter ett ultraljud straffades med löneavdrag och hot för att hon varit frånvarande. Det resulterade att hela fabriken och även fabriken bredvid gick ut i strejk. Det var ett lyckat exempel då det slutade med att den gravida kvinnan fick rätt lön. Delegationen från Indonesien delade med sig av sina erfarenheter med en demonstration som handlade om kampanjens budskap utanför regeringsbyggnader i Indonesien. Det hade hittills inte lett till någon förändring för havande kvinnor och mödrar, men hade ändå varit viktigt eftersom det gav frågan mycket publicitet i tidningar och nyhetskanaler.

Det var väldigt intressant att höra om all aktivism som sker överallt. Konferensen avslutades med många tankar, intryck och energi och jag sitter helt still av beundran för dessa kvinnliga fackliga ledare. De har drivit en kamp länge med varierat resultat men de slutar aldrig le. Det har jag kvar på min näthinna, dessa vänliga ansikten med självsäkra kroppspråk och en lust för kamp. Jag är full av beundran.dsc_0603

Text och bild: Sofia Amloh

Att säkerställa sjöfartsarbetares rättigheter i arbetslivet

Att arbeta på fartyg innebär ofta att du rör dig över gränser i ditt arbete när du åker mellan olika hamnar. Att olika lagar gäller i de olika länderna skapar utmaningar i att säkerställa arbetsrätten. I detta blogginlägg ska jag försöka förklara denna komplexa och globala problematik men även hur Internationella Transportfacket, ITF, jobbar med flera verktyg för att säkerställa att alla sjöfartsarbetares rättigheter i arbetslivet ska respekteras.

Problemet – Ägare till fartyg smiter från ansvar
Flag of convenience (FOC) kallas det när ett skepp är registrerat under ett annat lands flagga än det som skeppets ägare har medborgarskap. Anledningen till att ägare registrerar sina skepp i länder som klassas som FOC land är för att kunna reducera sina kostnader och undvika förordningar från ägarens land. Men det innebär att ägarna gömmer sig och smiter från sina skyldigheter. För arbetstagarna på ett av dessa skepp kan det innebära väldigt låga löner, dåliga arbetsförhållanden, otillräckligt med näringsrik mat och långa perioder utan ordentlig vila.

– Det stora problemet är att FOC staterna smiter från sitt ansvar och att ägarna försöker gå runt lagar, säger Mohamed Arrachedi, inspektörsamordnare för ITF Arab World när jag träffade honom på ett seminarium i Amman i december.

img_0370
Mohamed Arrachedi. Bild: Malin Jedrom

ITF anser att det måste finnas ett samband mellan ägarens fartyg och den flagga som fartyget åker under. Registreringar under FOC gör det svårare för fackförbund att arbeta för att hålla ägare ansvariga för sina anställdas villkor och rättigheter. Enligt ITF har globaliseringen bidragit till förvärrandet av arbetsvillkoren för sjöfartsarbetarna. I en konkurrenskraftig sjöexportsmarknad har FOC kunnat sänka löner och förvärra arbetsvillkoren för arbetstagarna för att skapa det billigaste alternativet för att sköta sina affärer.

ITF arbetar mot detta globala problem på tre olika vis – genom stärkande av sjöarbetskonventionen, genom att förhandla fram kollektivavtal och med hjälp av sina inspektörer.

Sjöarbetskonventionen – en viktig internationell standard

Sjöarbetskonventionen behövs för att skydda arbetstagarna. Konventionen, som på engelska heter Maritime Labour Convention (MLC), ligger under Internationella arbetsorganisationen (ILO) och togs fram år 2006 som en av fyra delar av den internationella sjörättslagen. Konventionen trädde i kraft i augusti 2013 och i november 2016 hade över 80 länder ratificerat konventionen vilket representerar över 87 procent av den globala sjöfarten.

Konventionen består av 16 artiklar som ligger under 5 grundpelare. Artiklarna omfattar ett minimumkrav för att sjöfartsarbetare ska få arbeta på ett fartyg; anställningsvillkor, boende, fritidsanläggningar, mat, hälsoskydd, sjukvård, välfärd och socialtrygghet och sist men inte minst verkställande och efterlevnad av konventionen.

Innan MLC så fanns det 37 stycken sjöarbetskonventioner, men de var dåligt tillämpade. Därför skapade man denna konvention som innehåller en enda standard baserad på de fundamentala principerna från de tidigare konventionerna men som är uppdaterad för att möta de problem som existerar idag. Konventionen gäller alla fartyg som lägger till i en hamn vars stat har ratificerat konventionen, likaså fartyg som är knutna till en stat som har ratificerat konventionen. Trots att inte alla länder har ratificerat konventionen får den ändå en stor effekt då fartyg inte kan lägga till i hamnar där konventionen gäller om de inte själva lever upp till kraven. Konventionen kommer att uppdateras och förbättras under 2017.

8423247792_f4c8ed5d5f_z
Bild från FOC Week of Action i Thailand. Bild: Maria W

Kollektivavtal – avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare

Ett annat viktigt verktyg för ITF är kollektivavtal (Collective Bargaining Agreement, CBA), vilket är ett avtal mellan arbetsgivare och arbetstagarna. De tas fram av ITF och formuleras av de anslutna fackförbunden. Vanligtvis reglerar avtalen bland annat löner och arbetstider. Skriver ägaren på ett kollektivavtal framtaget av ITF tillåter hen att ITF:s personal/inspektörer får besöka fartyget när som helst. Avtalen skrivs oftast på 1-3 år och om det inte förnyas så antas avtalet fortfarande att gälla i dess original form.

Om ett avtal bryts kan arbetstagare eller deras familjer kontakta ITFs huvudkontor i London som i sin tur kontaktar inspektörer i närheten som kan besöka fartyget och försöka komma till en lösning. Arbetstagare och fackförbund som inte är anslutna till ITF kan också söka assistans, ITF hjälper arbetstagare oavsett.

Inspektörer i hamnarna viktigt för att kontrollera arbetsvillkoren

ITF har ett nätverk med ungefär 130 inspektörer som arbetar i hamnar världen över. Inspektörerna är fackliga tjänstemän, oftast personer som tidigare jobbat inom hamn eller fartyg, som arbetar deltid eller heltid med att besöka fartyg som lägger till i deras respektive hamnar.

Inspektörernas arbete är att assistera arbetstagarna och säkerställa att de har anständiga löner och arbets- och levnadsvillkor på fartygen. De arbetar därför för att det ska finnas kollektivavtal som säkerställer arbetstagarnas rättigheter och för att mänskliga rättigheter ska bli tillgodosedda.

Inspektörerna genomför både rutininspektioner och åker ut till fartyg på efterfrågan av besättningen. En del av arbetet är även att besöka skepp som inte har något avtal med ITF för att se hur arbetsförhållandena ser ut och vad ITF kan göra för att upprätta ett avtal med ägaren för att främja arbetstagarnas rättigheter. Om inspektörerna upptäcker att kränkningar begås på skeppet så kontaktar de dom nationella facken och med hjälp av dem försöka förbättra situationen.

8423248946_f437ba6a3b_z
Bild från FOC Week of Action Thailand. Bild: Maria W

Möten i Amman stärkte arbetet för sjöarbetares rättigheter

I mitten av december arrangerade ITF Arab world två internationella möten i Amman, där jag gör min praktik, vilket stärkte det viktiga arbetet på regional nivå. På mötet deltog representanter från fackförbund från olika länder i Mellanöstern och Nordafrika.

-Dessa mötesplatser är väldigt viktiga för att knyta kontakter inspektörer emellan och etablera en struktur för arbetet, förklarar Mohamed Arrachedi, och fortsätter,
– Arbetet i Mellanöstern och Nordafrikaregionen är väldigt viktig i och med att det finns flera viktiga hamnar i regionen och att ha inspektörer på plats gör det enklare att upptäcka kränkningar av arbetstagares rättigheter.

img_0357
Bild från mötet i december. Bild: Malin Jedrom

Jag har nu avslutat min praktik för Union to Union på ITF Arab World kontoret i Amman och är tillbaka i Sverige. Det har varit fyra spännande månader då jag träffat många fantastiska människor som arbetar inom den fackliga rörelsen. Jag har även lärt mig otroligt mycket om ITFs arbete och är oerhört tacksam för denna tid och de erfarenheter det gett mig.

Ps. Vill ni se fler bilder och berättelser från mötet, besök Union to Unions instagram-konto under namnet uniontounion. Under mötesveckan tog jag som praktikant över kontot för att uppdatera om mötets förlopp och berätta om människorna som deltog.

Text: Malin Jedrom

 

Fackligt arbete för hamnarbetare i Algeriet

Den 16-17 november deltog vi från det Internationella Transportfacket (ITF) Arab World kontoret på ett möte med Algeriets Allmänna Arbetarunion (UGTA) i Algeriet. På mötet deltog tre fackliga federationer från Algeriet som är medlemmar av ITF; transportfacket, oljefacket och facket för hamnarbetare. Syftet med mötet var att diskutera situationen för facken i de olika hamnarna i Algeriet men även hur det framtida arbetet ska se ut för facken. Det togs även fram en arbetsplan för 2017.

Under detta möte i Algeriet fick jag möjligheten att intervjua Si Youcef Azzedine som är officer på ett handelsfartyg i Algeriet och arbetar i hamnen i Arzew. Azzedine är medlem och aktiv i National Federation of the Workers of the Ports of Algeria (FNTPA). FNTPA är det fackförbund som samlar de olika facken i de 10 nationella hamnarna i Algeriet och är medlemmar i UGTA. UGTA är den enda fackliga centralorganisationen i Algeriet och organiserar de flesta av alla fackföreningar. UGTA grundades i februari 1956 och dess mål var att mobilisera den algeriska arbetarklassen mot det franska kolonialväldet.

img_20161116_094535
Si Youcef Azzedine

Fackligt arbete för hamnarbetare

UGTA är den första fackliga organisationen i Algeriet och skapades 1956. Ungefär två miljoner av Algeriets arbetare är medlemmar i UGTA.

-I den avdelningen jag är aktiv har vi en förhandlande roll och en roll att försvara arbetarnas intressen vad gällen arbetstillstånd och löneförhandlingar, berättar Azzedine.

Arbetare i varje hamn utser sina fackliga representanter till UGTA. Det fackliga rådet från alla nationella hamnar förhandlar om olika arbetsavtal med en nationell bransch konvention som bas. Denna konvention är framförhandlad av FNTPA som möts var tredje år och diskuterar och förhandlar kring förbättringar av avtalet, berättar Azzedine.

Politiska och ekonomiska förändringar i Algeriet

Azzedine menar att det har skett stora förändringar i Algeriet efter kollapsen av det socialistiska systemet och införandet av marknadsekonomi.

-Denna transformation, som fortfarande pågår, har inte skett med enkelhet i och med den globala ekonomiska krisen. FNTPA var tvungen att anpassa sig till denna nya konjunktur och fick konfrontera nya och viktiga frågor som behövde snabba svar, berättar Azzedine.

Den fackliga verksamheten fick anpassa sig i relation till den ekonomiska krisen i Algeriet. FNTPA har ingått i ett avtal med regeringen kring stabilitet i sektorn för hamnarbetare, i avtalet ingår att facket inte får skapa några strejker de närmaste fem åren.

– Generalsekreteraren för UGTA Abdelmajid Sidi Said är övertygad om att den sociala dialogen kan ha en positiv inverkan på arbetsförhållandena för arbetare men även skydd för den fackliga verksamheten och för nationella intressen, berättar Azzedine.

 

img_0281
Fackets lokaler

Fackliga utmaningar

Azzedine berättar att de största utmaningarna han möter i sitt fackliga engagemang är problem i kommunikationen med arbetare. Olika kategorier av arbetare har inte samma förståelse för olika problem. Azzedine menar att det är viktigt att anpassa den fackliga diskursen i enlighet med vilken facklig fråga eller utmaning den tacklar.

-Den muslimska religionen är starkt förankrad hos oss i Algeriet. Även fast Islam är en progressiv religion som förespråkar rättigheter för alla så finns det bakåtsträvande krafter som till exempel inte anser att kvinnor ska ha ledande positioner inom vårt förbund. Därför är deltagandet av kvinnor något svagt vilket är ett problem, menar Azzedine.

Framgångar av det fackliga arbetet

UGTA spelar en viktig roll i bevarandet av stabilitet i landet. I det arabiska toppmötet i år låg facket i spetsen i arbetet mot terrorism, något som många andra fackförbund inte gjorde, menar Azzedine.

-Vi hjälper våra systrar och bröder att förbättra produktiviteten och att fortsätta jobba trots motsättningar. Vi får vår röst hörd i alla beslut som tas på statlig nivå och våra åsikter tas i beaktning, berättar Azzedine.

För framtiden ser Azzedine att det måste ske stora förändringar. Organisationen måste anpassa sig till globaliseringen och vid ankomsten av flera multinationella företag menar Azzedine att det måste skapas och definieras nya fackliga strategier. Trots den nationella krisen så ser Azzedine ljust på framtiden och berättar att;

– Vår största framgång är att trots att vi har en djup kris nationellt så fortsätter Algeriet att fungera på grund av viljan och styrkan hos arbetarna.

img_0285
Bild från mötet i Alger

Text: Malin Jedrom
Foto: Malin Jedrom och Si Youcef Azzedine

Internationella dagen mot våld mot kvinnor

imagegen

Fredag 25 november är det den Internationella dagen mot våld mot kvinnor, något som internationella transportfacket (ITF) arbetar för att uppmärksamma varje år. På ITFs hemsida går det att läsa att starka fackförbund behöver kvinnor och att stärka kvinnors rättigheter på arbetsplatsen är en viktig del av ITFs arbete. Baker Khundakji från ITF Arab Worlds kontor berättar om ITFs arbete mot våld mot kvinnor och vilka resultat arbetet har gett.

Den internationella dagen mot våld mot kvinnor instiftades av Förenta Nationernas generalförsamling år 1999 som en påminnelse om deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor. Resolutionen hävdar att våld mot kvinnor är ett hinder på alla plan för ett jämställt samhälle.

ITF har en kvinnokommitté som arbetar nära medlemsförbunden för att hjälpa dem att organisera kvinnliga transportarbetare och stärka deras röster på arbetsplatser. ITF Women kämpar för att skapa en stark kollektiv röst för kvinnliga transportarbetare världen över. Några av det viktigaste arbetsområdena är tillgång till anständiga löner och sysselsättning och rätten att arbeta fritt från våld.

För att uppmärksamma denna dag har jag intervjuat Baker Khundakji som är biträdande regionssekreterare på ITF Arab Worlds kontor i Amman för att ta reda på hur ITF arbetar för att främja kvinnors rättigheter på arbetsplatser inom transportsektorn.

bBaker Khundakji

Situationen för kvinnor som arbetar inom transportsektorn

Över hela världen är våld mot kvinnor ett stort problem och inom transportsektorn kommer våldet från kollegor, chefer, myndigheter och till och med polis. Transportsektorn är en mansdominerad industri och i många fall resulterar arbetskulturen till att kvinnor känner ett större tryck att bevisa sin kompetens, detta leder i många fall till att det blir svårare att prata om våldsbrott och trakasserier. Våld skapar makt och kontroll och förövarna utövar ofta olika påtryckningar för att tysta de våldsutsatta, vilket gör att det är ovanligt att detta anmäls.

Khundakji berättar att det inte finns någon specifik internationell standard som hanterar problemet med könsrelaterat våld på arbetsplatser, och transportsektorn är en högrisk industri.

-Våld påverkar kvinnor oproportionerligt, och därför bör kvinnliga transportarbetare bli sedda som en högrisk grupp. Det finns en ovillighet att erkänna den strukturella ojämlikheten som kvinnliga transportarbetare möter som fortfarande existerar, menar Khundakji.

Uppmärksammande av Internationella dagen mot våld mot kvinnor

ITF har uppmärksammat internationella dagen mot våld mot kvinnor i många år. Fokus i år är att få medlemsförbunden att stötta en kampanj för att främja planerna på en ILO konventionen om könsrelaterat våld på arbetsplatsen. Detta arbete är koordinerat av ITF Women´s avdelning som leds av Internationella fackliga samorganisationen (ITUC).

– Alla fackliga och kvinnliga aktivister är kontaktade och informerade om det senaste kvinnofokuserade programmet och blir försedda med handledning kring vilka aktioner de kan göra i samband med dagen. Årets kampanj går ut på att sprida fakta om hur en fackligt kan kämpa för den föreslagna ILO konventionen och hur en praktiskt kan arbeta mot våld mot kvinnor inom transportsektorn. Dessa aktioner rapporteras oftast tillbaka tillsammans med bilder som sedan blir delade och uppmärksammade på ITFs sociala medier, berättar Khundakji.

Vill du också vara en del av kampanjen? Gå in här: http://www.itfglobal.org/en/campaigns-solidarity/campaigns/end-violence-against-women-un-day-2016/

itf-women
Uppmärksammande av Internationella dagen mot våld mot kvinnor av busschaufförer i Indien 2015

ITFs arbete för kvinnors rättigheter i arbetslivet

Men det är inte bara på internationella dagen mot våld mot kvinnor som ITF arbetar med frågan. ITF arbetar året om med fyra olika nyckelprogram både på global och regional nivå relaterat till kvinnors rättigheter i arbetslivet.

-ITF Women har ett anti-våldsprogram på regional nivå som arbetar med att uppmärksamma våld mot kvinnor på arbetsplatser och syftar till att skapa säkra arbetsvillkor för kvinnor. För att skapa säkrare arbetsvillkor för kvinnor arbetar ITF Women för att det ska finnas familjevänliga arbetstider, rätten till mödraledighet och tillgång till ett välbetalt säkert arbete med tillgång till utveckling, berättar Khundakji.

Khundakji berättar vidare om arbetet för en ILO konvention om könsrelaterat våld på arbetsplatser som ITF arbetar för att uppmärksamma på regional nivå. Men arbetet ligger inte bara på global och regional nivå och Khundakji tar upp två exempel på hur ITF arbetar med frågan på lokal nivå. I Tunisien och Egypten finns t.ex. ett program som fokuserar på våld i hemmet främst genom att hjälpa fackförbunden i deras arbete att stötta kvinnor som blivit utsatta för våld i hemmet. ITF utreder även möjligheten att inleda ett kvinnofrämjande program i Libyen som går ut på att stötta kvinnor som är utsatta för våld på arbetsplatsen.

Arbetet har gett resultat

ITF har stöttat sina medlemsförbund i olika delar av regionen för att ge en kollektiv och strategisk respons till problemen med våld mot kvinnor både i hemmet och på arbetsplatsen. Arbetet har även syftat till att skapa relationer mellan olika fackförbund och deras nationella center, berättar Khundakji.

-Det resultat som har uppnåtts med detta arbete inom flera fackförbund är att de har kunnat förse stöd till kvinnor som blivit utsatta för våld och kvinnor har kunnat skapa gemenskapsallianser utanför sina fackförbund. Fackförbunden har även getts möjligheten att arbeta förebyggande mot våld och att organisera fler kvinnliga transportarbetare, berättar

På ITF:s hemsida kan ni läsa och ta del av ITFs kampanj End violence against women UN day 2016.

womensdept_vawposter_facebookcoverphoto

Text: Malin Jedrom
Foto: ITF Women och Baker Khundakji

Fackliga utmaningar i ett ockuperat Palestina

Den israeliska ockupationen av Palestina skapar stora utmaningar för fackrörelsen i landet, men globala samarbeten gör ändå rörelsen starkare och mer inkluderande. Det kom fram när jag i oktober fick möjligheten att träffa palestinska transportfackets ordförande Naser Yones som berättade om såväl utmaningar som goda exempel i deras arbete.

Den fackliga rörelsen i Palestina har en lång historia. Den startade som en gräsrotsrörelse på 1920-talet vilket gör den till det näst äldsta i Mellanöstern och Nordafrikanska regionen. Det första facket i Palestina var järnvägsfacket som skapades 1921. Idag finns det 14 olika nationella sektorer representerade under Palestine General Federation of Trade Union. En av dessa är transportsektorn där Naser Yones, som jag träffade för en intervju under en resa i oktober, är ordförande.

Vi slår oss ner i deras kontor i Nablus och Yones berättar att inom landtransportsektorn arbetar 80.000 – 85.000 människor. Av dessa är ungefär 16.000 anknutna till facket. Störst inom sektorn är taxiverksamheten, och i Nablus där vi befinner oss, finns fler bilar än vad det finns behov av. Där är transportsektorn nästan uteslutande privatägd, mest i form av taxiverksamhet. Till och med bussverksamheten är privatreglerad.

nablus
Nablus

Ockupationen skapar svårigheter för transportsektorn

På grund av den israeliska ockupationen är det svårt att organisera och ge bra service till arbetstagarna, berättar Yones.

– Transportsektorn är en komplicerad sektor utifrån alla aspekter. Det är till exempel stora svårigheter vid checkpoints* och alla kontroller påverkar arbetet för arbetstagare inom transportsektorn.

Som exempel tar Yones Huwwara checkpoint som ligger i anslutning till Nablus. Den kan stänga när som helst och då skapas lätt långa köer där människor kan få vänta i flera timmar.

– Detta påverkar transportsektorn i Nablus väldigt hårt, taxibilar kan bli stående i flera timmar vilket blir extremt dyrt. Lastbilschaufförer med färska matvaror som blir stående i värmen i flera timmar gör att varorna inte kan användas, vilket innebär att chauffören inte får betalt på grund av att varorna är oanvändbara och att försäljaren inte får några varor att sälja. Det blir ett ont kretslopp, säger Yones.

Att köra från Nablus till Ramallah kan på grund av ockupationen ta upp till 3-4 timmar, en bilresa som annars skulle ta 30 minuter. Men detta är ingen ny företeelse, berättar Yones, utan har pågått sedan ockupationen startade.

Enligt Yones finns det även nationella problem för transportsektorn att skapa konstruktiva förhandlingar. Transportministern vet oftast inte så mycket om transportsektorn och det är svårt att arbeta konkret tillsammans. När en relation och förhandlingar väl har skapats mellan transportministern och transportfacket är det dags att byta minister, vilket leder till att nya förhandlingar med en ny minister måste upprättas. Att det aldrig skapas någon ordentlig och långvarig kontakt gör att det sällan händer något som kan förbättra läget för transportsektorn.

”Det behövs en rättvis fred för allas skull”

Varje år tar 45.000 studenter examen från universitet på Västbanken och i bästa fall kan 10.000 av dem få en anställning efter sina studier antingen inom den offentliga eller privata sektorn. Resten går in i arbetslöshet. På västbanken är 40 procent av befolkningen arbetslösa, i Gaza är arbetslösheten över 60 procent. Yones menar att hopplösheten hos unga arbetslösa gör att det är lättare att dras till extremism.

Yones menar vidare att genom krig kommer båda sidor att förlora.

– Det behövs fred – men en rättvis fred för allas skull. Trots att Palestina har en egen regering och menar att vi är en egen stat så är det inte sant. Så länge ockupationen och Israels kontroll fortgår så kommer Palestina inte fungera som en självständig stat. Israeliska staten kontrollerar telekommunikation, elektricitet och vattenresurserna i Nablus, allt detta kan de stänga av när som helst, vilket också har hänt, säger Yones och fortsätter.

– Men det är ändå bättre på Västbanken än vad det är i Gaza. Där hade vi aldrig kunnat träffas och prata såhär öppet på grund av Hamas. Hamas tillåter inte facklig verksamhet, vilket har gjort det väldigt svårt för facket att arbeta i Gaza. Hamas har slagit ner den fackliga verksamheten som funnits och tagit ifrån dem deras lokaler och förbjudit deras aktiviteter, berättar Yones.

Positivt med internationellt samarbete

General Union for Transport Workers i Palestina har en bra och stark relation med globala transportfacket ITF. De deltar även i olika relevanta ITF aktiviteter och Yones säger att de tror på ITFs arbete och anser att de prioriterar fackets arbete och medlemmar.

– ITF gör oss starkare och hjälper oss. Det skapar en starkare internationell röst att vara del av en sådan plattform, säger Naser Yones.

Yones avslutar intervjun med att berätta om ett lyckat projekt som facket arbetade med mellan 2010-2015. Projektet utfördes i samarbete med svenska LO och TCO som gick ut på att höja medlemsantalet och få in fler unga och kvinnor inom ledarskapsområdet. Det var ett oerhört lyckat projekt och antalet unga och kvinnor inom ledarskapsområdet har ökat med 30 procent sedan projektet startade.

Jag lämnar intervjun med Naser Yones med blandade känslor. Det är en dyster verklighet som uppdagas i intervjun. Det är tydligt att den israeliska ockupationen påverkar det vardagliga livet oerhört mycket för palestinierna och att arbeta fackligt i denna kontext inte är lätt.

Men ljuset i tunneln är att det trots den svåra kontexten finns en facklig verksamhet i landet och att människor som Naser Yones driver på arbetet trots motgångar. Människor som kämpar för rättigheter i arbetslivet, som tror på fred och att det är möjligt att uppnå ett samhälle som är till för alla.

palestinafacket-jpg-3
På hemsidan: http://www.itfglobal.org/en/campaigns-solidarity/campaigns/itf-gaza-fund/ kan ni läsa och ta del av ITFs kampanj Gaza Fund. I och med konflikten i Gasa har ITF skapat en kampanj för att bistå med hjälp till invånarna. Så gå gärna in på länken och läs mer om hur du kan bidra.

* Checkpoints finns på flera platser runt om i Palestina, dem är kontrollerade av den israeliska staten och finns för att kontrollera hur människor rör sig runt i landet.

Text och foto: Malin Jedrom

Ny bloggare: Sofia i Singapore och Kambodja.

Jag heter Sofia Amloh och under perioden september till februari 2017 kommer jag att praktisera på det globala facket Industriall Global Unions regionkontor South East Asia office. Det innebär att jag kommer att vara i Singapore och Kambodja för att följa den fackliga industrins arbete samt utföra vissa uppgifter till stöd för fackliga strategier i framtida organisering.

 

Praktiken går ut på att jag ska kartlägga två multinationella företags underleverantörer inom textilbranschen, HM och Inditex som äger flera stora klädmärken så som Zara och Massimo Dutti m.fl. Dessa företag har tecknat globala ramavtal som nu ska implementeras. Det är viktigt att det finns fackföreningar på underleverantörernas fabriker där de fyller en viktig roll i att övervaka att de håller sig till ramavtalets regler.

 

Den första tiden har jag framförallt ägnat åt planering och inläsning. Men en av de första sakerna jag fick göra var även att följa med på en intressant nätverksträff med fackföreningar inom Sanofi (världsledande läkemedelsföretag). På träffen utbyttes erfarenheter från olika länders fackliga organisationer inom koncernen och de berättade också om vad som är aktuellt på deras kommande agendor. Det var den tredje nätverksträffen som ordnades av koncernens fackföreningar och denna gång hölls den i Singapore.

 

På min fritid mellan timmarna på kontoret, har jag fixat med praktiska saker – ett lokalt SIM-kort och busskort. Jag har sett mig om och det finns gott om ”food hawkers” (matmarknader) eller som jag kallar det ”plast-stols-ställen”, där det finns bra, asiatisk mat för en billig peng. En helg i september var det långhelg och kontoret var stängt en dag för att den muslimska högtidsdagen Eid Bubarak. Det är en nationell helgdag som gav mig möjligheter att bekanta mig med den för mig nya staden Singapore. Jag har verkligen börjat anpassa mig till värmen, maten och nästan till den singaporianska brytningen på engelskan.

 

Industrialls kontor i Singapore är inte stort men har det som en kontorslokal behöver. Det är fem personer som är anställda, tre jobbar på kontoret och nu fyra med mig. Det är hål i taket så om det regnar får skurhinkarna fylla en viktig funktion. Annars är det ett kontor varken mer eller mindre.

Jag hoppas ni kommer tycka att det blir spännande att följa läsningen här.

Text och foto: Sofia Amloh

Ny bloggare: Hej Malin Jedrom!

Malin Jedrom är Union to Unions praktikant stationerad på Internationella transport federationens (ITF) regionkontor för Mellanöstern och Nordafrika i Amman. Under hösten och början av vintern kommer hon dela med sig av historier från fackligt aktiva på Workers’ Stories och det arbete som görs av ITF.

Vem är du?

Mitt namn är Malin Jedrom, jag är 24 år gammal och har precis tagit examen från Uppsala universitet med Mänskliga Rättigheter som huvudämne. Mänskliga rättigheter är ett ämne jag brinner för och har under en lång tid dedikerat både mina studier och min fritid till.

Varför sökte du den här praktiken?

Anledningen till att jag sökte praktikplatsen genom Union to Union på ITF Arab World är för att jag tycker rättigheter i arbetslivet är oerhört viktigt och är en stor bidragsfaktor till hur människors liv formas i övrigt.

Berätta kort om vad du gör på din praktik.

Jag har snart spenderat fyra veckor här i Amman, veckor som har varit spännande och utmanande. De första veckorna här på kontoret har jag fått arbeta med att göra undersökningar, både av företag och arbetsmarknaden i olika länder i regionen. Detta arbete gör vi för att kunna bistå våra medlemsförbund runt om i Nordafrika och Mellanöstern med information om företag och arbetsmarknader.

Det är fyra personer som arbetar på kontoret här i Amman med olika områden och jag kommer under de kommande veckorna att få arbeta nära alla fyra för att få en djupare inblick och förståelse för hur ITF Arab World arbetar. Jag kommer under nästkommande vecka att fortsätta arbeta på undersökningsområdet.

Vad kommer du skriva om på Workers’ Stories?

Jag kommer regelbundet att blogga för Union to Union om min tid här i Amman och ITF Arab Worlds arbete. Speciellt vill jag dela med mig av möten med fackligt aktiva och skildra deras egna berättelser om arbetet för bättre arbetsvillkor. Jag hoppas att ni kommer att tycka att det är spännande och intressant läsning!

itf-2

 

 

Gärna säkerhet men först en lön att leva på

Arbetarna i den statligt ägda bomullsfabriken CIDT i Bouaké, Elfenbenskusten, kämpar mot koloniala strukturer i bomullsindustin. Trots många säkerhetsrisker i arbetet är den viktigaste frågan för arbetarna en lönenivå som motsvarar levnadskostnaderna i landet.

Efter ett besök på CIDT:s huvudkontor, där jag tappat räkningen över hur många mellanchefer jag skakat hand och utbytt artighetsfraser med, har jag äntligen fått tillstånd att besöka bomullsfabriken och träffa medlemmarna i fackförbundet SYNTRA-CIDT. Fabriken, som har sina anor från kolonialtiden och startades av fransmännen i början på 1900-talet, har idag ungefär 500 anställda som arbetar med produktion, maskinunderhåll, transport, kvalitetskontroll och administration.

Paus i bomullsfabriken.JPG
Lunchpaus i bomullsfabriken

Drissa Sekongo, ordföranden för fackförbundet SYNTRA-CIDT visar runt mig på fabriken. Vi går runt bland rostiga lastbilar som väntar på lagning och jättelika balar med färdigförpackat bomullsfiber. Harmattan, den torra ökenvinden från Sahara, gör luften disig och får bomullstussar på marken att flyga runt som snö runtomkring oss. På ett lastbilsflak balanserar några arbetare på kanten för att lasta bomullsfiber som ska transporteras vidare till hamnarna i söder och senare till Asien och andra delar av världen för att bli till färdiga textilier. Det är lunchtid men inne i fabriken är arbetare i full färd med att övervaka maskinerna.

– Minsta lilla fel och du riskerar att förlora en arm eller ett ben i maskinerna, berättar Drissa Sekongo

balanserar på flak
En arbetare balanserar på ett lastbilsflak som lastas med bomullsfiber

Trots skyddsanordningar är det lätt att skada sig vid de stora tunga maskinerna som rensar, pressar och förpackar bomullsfiber berättar medlemmarna. Arbetet är fyskiskt tungt och luften i fabriken är dammig och full av partiklar från bomullen som kan skada lungorna. Fabriken tillhandahåller hjälmar, skor, andningsskydd och annan säkerhetsutrustning men det är fackets uppgift att se till att det finns tillräckligt till alla arbetare. Utan facket skulle fabriken förmodligen strunta helt i säkerhetsutrustningen, berättar Drissa.

-Fackets största utmaning är att höja lönerna för arbetarna, säger Edmond som är förtroendevald i SYNTRA-CIDT.

Efter att ha lyssnat på arbetarnas historier om kollegor som skadat sig i arbetet och besökt fabrikens lilla sjukvårdsklinik där läkaren berättat om alla arbetsrelaterade skador och sjukdomar han tar hand om varje vecka, undrar jag om inte högre säkerhet och bättre arbetsmiljö är en viktig fråga för facket.

-Visst är säkerheten viktig, men vi måste först och främst kunna försörja våra familjer. Lönenivåerna måste anpassas till de verkliga prisnivåerna i landet, säger Edmond.

-Om en arbetare inte kan betala hyran eller ge mat åt sina barn skapar det stress, oro och oförmåga att koncentrera sig. Det i sin tur ökar olyckorna på arbetsplatsen, berättar Drissa

– Om lönerna ökar kommer även olyckorna minska, fyller Edmond i.

Baxar bal
Den färdigpressade bomullen är tung att lyfta

Enligt medlemmarna i SYNTRA-CIDT är ett av de stora problemen med ekonomin i hela Västafrika att industrierna framför allt är inriktade på råvaruproduktion. Elfenbenskusten är den största kakaoproducenten i världen, en av världens främsta kaffeproducenter och en viktig bomullsproducent i regionen. Ändå är det en försvinnande lite del av all kaffe, kakao och bomull som faktiskt förädlas till färdiga produkter i landet. En chokladbit blir en ouppnåelig lyx för den som odlar kakao och bomullsfiber transporteras till Asien för att förädlas till färdiga textilier som transporteras till Europa där textilierna förses med färgglada ”afrikanska” tryck för att slutligen hamna på hyllorna i Elfenbenskustens exklusiva butiker. Efter att själv ha letat förgäves efter inhemskt producerade tyger, choklad och kaffe på Abidjans många marknader förstår jag vad medlemmarna i SYNTRA-CIDT menar.

-Det är ett ohållbart system. Inte konstigt att våra löner är så låga, säger Edmond.

I Elfenbenskusten som är Västafrikas snabbast växande ekonomi är kontrasten mellan det ”moderna Afrika” och det gamla ”koloniala Afrika” tydlig. Köpcenter och stora lyxlägenhetskomplex byggs över hela landet och stora multinationella kedjor är i full färd med att etablera sig i regionen. Samtidigt ökar klyftorna mellan de fattiga och rika mer och mer. Utanför lyxbutikerna står gatuförsäljare i hemmasnickrade marknadsstånd och säljer mobilt bredband, cigaretter och frukt till kostymlädda affärsmän och affärskvinnor som springer stressat mellan sina kontor i skyskraporna. Medlemmarna i SYNTRA-CIDT diskuterar den ekonomiska tillväxten i landet som uppskattades till hela 8% förra året enligt världsbanken. Det är inte alla som får möjlighet att ta del av den ekonomiska tillväxten.

-Var är pengarna? Vi vanliga bomullsarbetare har inte märkt av något av utvecklingen, säger Drissa Sekongo.

Yeo Nanhouessoul.jpg
Yeo Nanhouessoul, maskintekniker i bomullsfabriken, visar upp den färdiga produkten.

/Henna Halldén, UNI Global Union, Elfenbenskusten

Journalister riskerar fängelse om de kritiserar regeringen

Elfenbenskusten håller sakta men säkert på att lägga flera år av blodiga konflikter bakom sig och har idag återtagit sin position som västafrikas ekonomiska motor. Trots en stark ekonomisk tillväxt tycks pressfriheten i landet ligga efter den i övrigt positiva utvecklingen. Jag har träffat ett av journalistförbunden i landet, SYNAPPCI, för att prata om deras kamp för bättre arbetsvillkor och ett friare mediaklimat.

–  Vi har inte pressfrihet i Elfenbenskusten, berättar Yves Gouebe som är organisationsansvarig på SYNAPPCI.

Han säger att journalister riskerar avstängning och fängelse om de är för kritiska mot regeringen. Han får medhåll av de andra fackmedlemmarna vid bordet som alla har historier om kamrater som straffats för att de utfört sitt arbete. Yves berättar om den senaste incidenten som skedde i september, precis innan presidentvalet i Elfenbenskusten

– I samband med valkampanjen hamnade en av våra kamrater från SYNAPPCI i fängelse för att han påstods ha citerat presidenten felaktigt i en artikel.

För att försöka förbättra situationen för sina medlemmar har SYNAPPCI bland annat startat ett projekt för att uppmärksamma journalisters säkerhet i valtider. Målet var att etablera ett samarbete med den nationella polisen och få igång en social dialog med regeringen om pressfrihet och journalisters säkerhet.

SYNAPPCI
Några av medlemmarna i SYNAPPCI

Officiellt har regeringen uttalat sig om att pressfrihet är en prioriterad fråga och flertalet lagar har stiftats de senaste åren i syfte att stärka pressfriheten i landet. Medlemmarna i SYNAPPCI berättar att våldet mot journalister visseligen har minskat men så länge regeringen försöker tysta ner kritiska röster har landet en lång väg kvar att gå innan journalister kan utföra sitt jobb utan att riskera sanktioner.

I samband med presidentvalet i oktober riktade människorättsorganisationen Amnesty International skarp kritik mot myndigheterna i landet för deras brutala metoder för att tysta oppositionella. Ett 60-tal personer, varav några journalister, uppges ha blivit godtyckligt arresterade. Även organisationen Freedomhouse, som övervakar politisk frihet och demokrati i världen, menar att Elfenbenskusten bara är delvis fritt när det kommer till pressfrihet.

Mediautbudet i landet är stort men det är de statligt kontrollerade medierna som dominerar mediemarknaden. Yves berättar att det finns över 90 mediaföretag i landet varav dom flesta är dagstidningar.

– Antalet radiostationer, nyhetsredaktioner och tv-stationer är en indikator på demokrati. I Elfenbenskusten har vi ett stort mediautbud MEN eftersom att både radio och TV är så hårt kontrollerade av staten är det här ett problem för demokratin, säger Yves.

Idag är det bara statligt ägda ägda radiokanaler som har rätten att sända politiska debatter och intervjuer med presidentkandidater och politiker. Dessutom är de båda nationella TV-kanalerna statliga.

– Trots att möjligheten finns för vem som helst att starta en dagstidning eller en radiokanal är det här ett sätt att kontrollera vilken information allmänheten får ta del av, berättar Serge Adams Diakité som är ansvarig för internationella frågor på SYNAPPCI

En av de viktigaste frågorna för SYNAPPCI, som är ett fackförbund för journalister i den privata mediesektorn, är högre löner.

-Journalister som arbetar för statliga medierna tjänar oftast mer än dubbelt så mycket som journalister i den privata sektorn, berättar Serge.

Serge som själv är frilansande journalist berättar om hur han får kämpa för att kunna försörja sig på sitt yrke. Om alla journalister, både inom statlig och privat sektor, skulle arbeta på samma villkor skulle även kvaliten på de privatägda tidningarna och radikanalerna förbättras. Det i sin tur skulle leda till ett bättre mediautbud och ökad pressfrihet tror han.

 

/Henna Halldén, UNI global union, Elfenbenskusten.

 

Facklig kamp i ett av världens farligaste länder

ILO:s kärnkonventioner reglerar rätten att organisera sig och arbeta fackligt. Trots det kränks de fackliga rättigheterna varje dag. Luis Chavez är facklig ledare för federationen FESITRASMMAR i Guatemala och besökte Panama i slutet av januari i år. Jag träffade honom för att prata om situationen i ett av världens farligaste länder för dem som arbetar för fackliga och mänskliga rättigheter.

Från år 2000 och framåt har minst 12 erkända fackliga ledare mördats i Guatemala. Landet tillhör ett av de tio värsta länderna i världen för fackligt aktiva, enligt den Internationella fackliga samorganisationen (IFS) rapporter. De arbetare som väljer att engagera sig fackligt löper risk att utsättas för hot, väpnade attacker eller att mördas och rättssystemet som borde skydda dem är mycket bristfälligt.

Luis förklarar:
– Den fackliga ledaren kämpar för arbetarens rättigheter, för de fattigas rättigheter, och är därför också den tydligaste ledaren för klasskampen, vilket hotar de som innehar den ekonomiska och politiska makten i landet idag.

Luis beskriver ett demokratiskt underskott och ett nära förhållande mellan de ekonomiska och politiska makthavarna, samt etablissemangets våldsamma, men förtäckta, metoder för att bibehålla sin maktposition. Eftersom våld utmärker vardagen i Guatemala kan politiska mord enkelt förkläs till exempelvis gängrelaterade avrättningar eller vanligt gatuvåld, enligt Luis.

Skogssektorn en nyckelsektor för den fackliga kampen i Guatemala

Trots att hela 17 fackföreningar är anslutna till federationen FESITRASMMAR har bara tre av dem giltiga kollektivavtal idag. De har lyckats få igenom att det ska finnas dricksvatten på arbetsplatserna, och att arbetarna ska ha ett någotsånär adekvat utrymme där de kan äta lunch, men några löneökningar att tala om eller andra förmåner är mycket svåra att få till stånd.

Federationen har på andra sätt arbetat för att förbättra villkoren för skogsarbetarna i Guatemala, till exempel genom att driva på en lagändring som skapade incitament för att bedriva småskaligt skogsbruk. De stora skogsföretagen och markägarna motsatte sig lagändringen. På många sågverk där facket arbetat för att organisera arbetarna har arbetsgivarna hotat de anställdas familjer.

– Företagarna jämför fackligt aktiva med gerillasoldater. Och gerillasoldater ska mördas, säger Luis.

Luis ser dock skogssektorn som en viktig alternativ utvecklingsväg för Guatemala, i synnerhet om de lyckas återplantera skog. Skogssektorn är inte lika exploaterad  eller hårt kontrollerad som andra sektorer och utgör således ett strategiskt viktigt område för det fackliga arbetet.

Luis värdesätter det stöd som det internationella samfundet och det Globala facket för bygg- och träarbetare (BWI) erbjuder.

– Den internationella solidariteten har varit mycket viktig, avslutar Luis.

/Cecilia Grabos, BWI Panama

1380144_10200841837463367_975145683_n (2)
FESITRASMMAR säger nej till brotten mot arbetarnas rättigheter: ”Tillsammans bygger vi ett rättvist och solidariskt samhälle!” Foto: BWI:s arkiv.