Mörka framtidsutsikter för Senegals unga

För många nyexaminerade Senegaleser innebär övergången från universitet till arbete många utmaningar. Med en gedigen juridikutbildning skulle man tro att Amadoli Cisse Ndaw har goda förutsättningar för att få ett jobb som matchar hans kvalifikationer men efter fyra år som arbetslös hade han inte så stor valmöjlighet än att acceptera en praktikplats som rådgivare på ett call center. Efter sin kandidatutbildning valde han att fördjupa sig i juridisk historia vid Cheikh Anta Diop Universitet för att öka sina chanser på arbetsmarknaden.

Amadoli Cisse Ndaw

-Högskoleutbildning är få förunnat och för många är det en livsinvestering som man vill ha avkastning på, berättar Amadoli.

Enligt statistik från Internationella Arbetarorganisationen (ILO) har ungdomsarbetslösheten i världen nått 75 miljoner. En ökning med 4 miljoner sen 2007. I Senegal är siffran för ungdomsarbetslösheten över 50 procent.  På frågan hur framtidsutsikterna ser ut på just hans yrkesområde berättar Amadoli att det ser dystert ut på arbetsmarknaden.

-Det är alldeles för stor efterfrågan på de tjänster som utannonseras. Ekvationen går inte ihop, fortsätter Amadoli. Ansiktet är plågat med vanmakt och hopplöshet

-Jag trivs mer eller mindre med mitt nuvarande uppdrag men framtiden är oviss så jag fortsätter att söka andra tjänster som matchar min kompetens.  Amadoli’s historia är inte unik. En annan student som jag kommer i kontakt med berättar att hon för närvarande jobbar oavlönat på ett call center. Förhoppningen är att det ska leda till ett fast arbete så att hon så småningom har råd att vidareutbilda sig inom finansekonomi. För Amadoli var den ekonomiska belastningen under studieperioden inte lika märkbar. Han blev tilldelad ett stipendium på 60 000 CF (motsvarande 800 kr) varje månad under två års tid.

-Jag vet inte om jag skulle ha klarat mig utan stipendiet. Det är ett litet bidrag som uppväger en bråkdel av alla de kostnader som studenterna har. Jag var tvungen att undervisa privat för att kunna försörja mig. Amadoli menar att regeringen borde höja bidraget och utlova fler stipendier. Dessutom är det inte hållbart att utbildningssystemet ser ut som den gör idag, berättar han.

-Det dröjde fyra år innan jag kunde ta min mastersexamen eftersom det inte finns ett reglerande system  och översynen av utbildningarna är bristfällig. Under ett år hade jag endast en föreläsning, berättar han. I frånvaron av ett fungerande utbildningssystem väljer många universitets professorer att undervisa på privata universitet som erbjuder dem bättre förmåner och högre löner.

-Bristen på universitetslektorer och det faktum att många universitetslektorer söker sig till privata lärosäten gör att utbildningen blir lidande, fortsätter Amadoli.  Ovissheten om när nästa föreläsning är och undermåliga utbildningsmetoder leder till att många förlorar motivationen och väljer att avbryta sin utbildning.

Amadoli varnar för den trend som är påtaglig i många andra Afrikanska länder, nämligen det som kallas braindain. Svårigheterna att få jobb gör att många välutbildade söker sig till Europeiska länder som Frankrike och Storbritannien.

-Fortsätter trenden kommer det inte finnas många yrkesverksamma utövare kvar om några år yrkeskategorierna läkare, ingenjörer, lärare och jurister. Då är det de fattiga som kommer att drabbas. De kommer inte ha råd att skicka sina barn till privata skolor eller gå på läkarundersökningar på privata sjukhus.

Vad anser du skulle kunna vara lösningen på problemet?

-Regeringen måste dra sitt strå till stacken. Regeringen bör införa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som att subventionera anställningar och erbjuda anställningsstöd för företag som satsar på unga arbetslösa. Ett annat problem som är vanligt förekommande i många Afrikanska länder är bristen på transparens. Många tjänster annonseras aldrig ut. Det är en rejäl uppförsbacke för alla dem som kommer från fattiga förhållanden och inte har kontakter inom företag eller myndigheter. Det är alltid en släkting eller bekant till någon inom företaget som får tjänsten. Det borde vara lika förutsättningar för alla med en likvärdig kompetens och erfarenhet att få ett jobb. Som det ser ut nu måste man födas inom en rik medelklass familj för att ens ha en chans att konkurrera på arbetsmarknaden, avslutar Amadoli.

/Rojin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s