Etablerade fack har en viktig roll i organiseringen av arbetare inom den informella sektorn


Fackföreningarna inom den indiska offentliga sektorn står inför stora utmaningar på grund av tilltagande privatiseringar och nedskärningar som har lett till en ökad förskjutning från fasta anställningar till jobb inom den informella sektorn. Uma Nagendramani, framgångsrik organisatör av järnvägsarbetare inom den informella sektorn, hävdar att ” fackföreningarnas framtid hänger på deras egen förmåga att organisera arbetare som jobbar inom den informella sektorn.”

Indiska järnvägen är den största av de indiska statliga arbetsgivarna med 1.4 millioner fast-anställda med en hög facklig anslutning. Men i samband med sjösättningen av IMFs strukturanpassningsprogram 1991 drabbades järnvägen liksom andra offentliga sektorer av en budgetkris och tvingades att genomföra omfattande åtstramningar. Bland annat förbjöds nyrekryteringar samtidigt som frivillig förtidspension erbjöds för fast anställda, vilket indirekt ledde till en förskjutning från fasta anställningar till informella anställningsformer.

Strukturanpassningen innebar också att ekonomin liberaliserades och öppnades upp för konkurrens. Det gällde också för järnvägen där nya investeringar alltmer sker genom den privata sektorn eller genom public-private partnerships. Dessa förlitar sig ofta på flera nivåer av underleverantörer, som i sin tur agerar genom den informella sektorn.

Den informella sektorn är inte är nytt fenomen i Indien, utan den har alltid varit stor och står idag för 93 % av arbetstagarna. Detta gäller även inom den offentliga järnvägen där det sägs att 450 000 tillfälliga arbetare jobbar med underhåll, lastning, byggen och som bärare. Denna siffra är sannolikt en grov underskattning.

Jobb inom den informella sektorn präglas i regel av stor osäkerhet, lägre löner och farliga, ohälsosamma arbetsvillkor. Arbetsplatserna är ofta fragmenterade, vilket gör det svårt för arbetarna att organisera sig fackligt och ibland är det dessutom förbjudet. Gränsen mellan den formella och informella sektorn är inte glasklar och många arbetare hamnar i gränslandet. Cementlastarna på Shakur Basti Stationen (se bild) är ett exempel på fackligt anslutna arbetare som jobbar inom den informella sektorn på en offentlig och formell arbetsplats.

Vid Shakur Basti stationen, Delhi, har ca 10000 cement lastare varit fackligt anslutna till Hind Mazdoor Sabha (HMS) sedan 1960 talet. Arbetsmiljön med det hälsovådliga cementdammet är förfärande och att lasta cement är ett oerhört tungt arbete. Förutom förslitningar av ryggar och förstörda lungor sker upp till 100 allvarliga olyckor per år bara vid Shakur Basti stationen. Cementlastarnas fack har lyckats med stöd från järnvägsfacket att förhandla sina löner samt att erhålla garanterad kompensation vid död eller olycka. Trots den fackliga anslutningen saknar lastarna fortfarande basala rättigheter såsom sociala förmåner, boende och toaletter

.

Informella anställningsformer är onekligen en utmaning för de traditionella fackförbunden, som till stor del består av fast anställda arbetare inom den formella sektorn. Men Indien har också många exempel på fack, som framgångsrikt har organiserat arbetare inom den informella sektorn. South Central Railway (SCR) Workers Union är ett av dessa. SCR Workers Union tog initiativ till att organisera den informella arbetskraften inom sin järnvägszon. Detta ledde till grundandet av fackföreningarna SCR Licensed Porters’ Sangh med 2000 medlemmar och SCR Construction and Contract Workers Sangh, som idag utgörs av 30000 järnvägsbyggarbetare och tillfälliga arbetare.

Uma Nagendramani, järnvägssjuksköterska och förtroendevald, var en av de som ledde organisationskampanjen och som sedan framgångsrikt kämpade för att förse arbetarna med toaletter, uniformer, identitets handlingar och hälsovård. Umas erfarenhet är att det inte går att separera arbetsfrågor från livet i övrigt och att det är svårt att ”förhandla om arbetsvillkor när man inte har levnadsvillkor”. Men det är inte omöjligt. Emellertid krävs det aktivt stöd från och nytänkande inom de etablerade facken. Som exemplet cementlastare visar är det mycket arbete som kvarstår även där organiseringen av arbetare inom den informella sektorn har varit framgångsrik . Inom järnvägen så är skillnaden i arbetsvillkor mellan de offentliga anställda och arbetarna inom den informella sektorn slående även där båda parter är fackligt anslutna.

Maria / Praktikant vid Internationella Transport Förbundet (ITF) New Delhi

En reaktion på ”Etablerade fack har en viktig roll i organiseringen av arbetare inom den informella sektorn

  1. Hej Maria, vilken bra artikel och fin bild! Hoppas du trivs och har funnit dig tillrätta i Delhi. Många hälsningar från 2 grader och mulet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s