Drömmar om ett bättre liv

CLASS Nepal 24 jan 2014 007Deepak, Alina, Achyut, Sashi, Sujan och Shiva på ett hustak i Kathmandu. 

Varje dag lämnar ungefär 1 500 människor Nepal för att arbeta i andra länder. Under ett besök hos det fackliga utbildningscentret Class i huvudstaden Kathmandu träffade vi på några av de många unga som sökt sig utomlands:

Achyut och Alina

Alina var bara 19 år gammal och nygift med Achyut när de åkte för att arbeta i Malaysia.

– Vi ville tjäna pengar för att sedan kunna få ett bättre liv i Nepal. På förmedlingsföretaget visade de en tidningsartikel som berättade hur bra det var att arbeta i Malaysia och hur mycket pengar man kunde tjäna där, säger hon.

Achyut och Alina fick också veta att de skulle behöva betala en del pengar för att förmedlingsföretaget skulle ordna jobb åt dem i Malaysia. Summan blev högre och högre allt eftersom tiden gick. För att ha råd tog de ett lån. Det skulle inte vara svårt att betala tillbaka med de pengar de skulle tjäna, räknade de ut.

– Men när vi var framme i Malaysia fick skriva på ett nytt kontrakt med betydligt lägre lön och längre arbetsdagar än vad de blev lovade av förmedlingsföretaget, och ingen övertidsersättning, säger Achyut.

Dessutom visade det sig att förmedlingsföretaget inte betalat för arbetsgivarens utlägg. De fick lägga det första årets lön på att ersätta detta. De fick heller inte bo ihop och boende för kvinnorna låg långt ifrån männens.

– Vi kunde bara träffas på helgerna. Efter två år fick vi nog och ville åka hem till Nepal. Arbetsgivaren höll i passet och vägrade att släppa oss. Till sist så ordnade vi flygbiljetter i alla fall och då gav arbetsgivaren efter.

Shiva

Shiva berättar att han var egen företagare. Han ägde och körde en turistbuss. Men när kostnaderna blev alltför höga sålde han bussen och idag arbetar han som anställd chaufför i Kathmandu. Lönen är alldeles för dålig och därför har han nu bestämt sig för att jobba utomlands i några år.

– Var någonstans är inte så viktigt, viktigast är att det är ett bra jobb. Jag har fru och barn, och vill tjäna pengar för att kunna ge dem ett bra liv, säger han.

– Min fru vill egentligen inte att jag ska åka. Hon säger att vi tillsammans ska försöka här hemma istället. Och jag är faktiskt lite rädd för att något ska hända mig. Tänk om jag inte kommer tillbaka?

Han berättar om vänner som jobbat i Qatar och kommit tillbaka med dåliga erfarenheter – långa arbetsdagar, dåligt betalt, uselt boende.

Några av hans vänner har berättat att de ville åka hem innan kontraktstiden hade gått ut men blev då inlåsta i ett mörkt rum utan mat. Deras pass hade arbetsgivaren tagit hand om, så de kunde inte ta sig någonstans utan var tvungna att stanna kvar. Många tar dessutom lån för att kunna åka utomlands, säger han.

– När de kommer hem har de inget arbete och ingen möjlighet att betala tillbaka lånet och måste ta ytterligare ett jobb utomlands.

Men sedan tar framtidstron över igen och Shiva lyser upp när han pratar om det framtida jobbet.

– Jag vill inte ha något tungt arbete, utan ett serviceyrke. Kanske som säkerhetsvakt, inom handeln, eller med något tekniskt.

Sujan

En annan som har planer på att jobba som utomlands är bonden och tvåbarnsfadern Sujan. Han säger att det inte går att ordna en bra utbildning för barnen för inkomsten han får från lantbruket. Han vill gärna att sönerna ska kunna utbilda sig, och har därför bestämt sig för att jobba utomlands i tre år. Vart han vill åka vet han inte.

– Det kan vara vart som helst, bara jag får ett bra erbjudande. Jag har han hört att det finns möjlighet att åka hem en gång per år om man hamnar hos en bra arbetsgivare.

Men också han berättar att han har fått höra en hel del om slavliknande förhållanden, tufft arbete och dåliga löner och det gör honom rädd.

Deepak

Deepak har positiva erfarenheter från sina fyra år i Dubai. Han jobbade i kassan på ett varuhus åtta timmar om dagen.

– Jag hade tur, jag fick den lön som stod i kontraktet och företaget hade ordnat ett bra boende, men runt omkring mig fanns många som hade det riktigt tufft, säger han.

Deepak är kritisk mot den nepalesiska regeringen.

­- De måste ta kontroll över migrantarbetarnas situation, men först måste landet få en stabil regering och korruptionen måste försvinna.

Han ler när vi frågar om han skulle göra om det:

– Nej, det gör jag inte! Det var en bra erfarenhet, men det räckte med en sådan i livet.

Sashi

Sashi är en 25-årig student som vill söka sig till Australien när han är klar med studierna i juli. Flera av hans vänner har åkt dit och har berättat för honom att där finns det massor av jobbmöjligheter. Han planerar att vara borta i fem år.

/Lut Nordén, LO-TCO Biståndsnämnd 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s