När allt sätts ur spel

tchad (1)

Elisabeth Nassiem levde ett lugnt liv, undervisade i skatte – och tullfrågor och drev en hönsgård för att få det hela att gå runt. En dag kom rebellerna till hennes hus i Centralafrikanska republiken. Elisabeth misshandlades svårt och hennes hus plundrades.

– Nu väntar jag på fred för att kunna återvända, säger hon.

Elisabeth Nassiem välkomnar oss till sitt nya hus mitt i staden N´Djamena, landet Tchads huvudstad. Vi hoppar över vattenpölarna som regnperiodens skyfall lämnat på gårdsplanen. Parerar den ljusbruna hunden Florid som ömsom skäller ömsom morrar beskyddande, och sjunker ned runt bordet med vita handbroderade dukar och blå plaststolar. För att komma hit har vi letat oss fram i bil i det varma mörkret på gator utan belysning och tungt beväpnad milis.

Landet Tchad är ett av världens absolut fattigaste och mest korrupta länder. Landet kolonialiserades 1920 under benämningen Franska Ekvatorialafrika. Efter självständigheten 1960 har landet plågats av statskupper och inbördeskrig. Av oljefyndigheterna syns få spridningseffekter hos befolkningen.

Tchad omges idag av konflikthärdar som spiller över och påverkar landet på olika sätt. I norr är Libyen i sönderfall. I väster härjar terrorgruppen Boko Haram som i närområdet tros ha gömt flera hundra skolflickor och ständigt utför attacker och expanderar i Nigeria men även Kamerun. Boko haram finns även i angränsande Niger, och kring Tchadsjön.

I öster har Sudan och Sydsudan nyligen genomgått vad som visade sig bli en plågsam separation. Darfurkonflikten har även destabiliserat regionen. I söder blöder det laglösa Centralafrikanska republiken i en av världens kanske mest obevakade konflikter. Trots dessa svårigheter bedöms stora delar av den afrikanska kontinenten vara på frammarsch, med både imponerande ekonomisk tillväxt och befolkningsökning.

Vi är hembjudna till Elisabeth Nassiem av hennes bror som arbetar inom det fackliga Panafrikanska programmet PANAF som LO och TCO driver sedan 25 år med stöd av LO-TCO Biståndsnämnd. Under flera dagars intensivt programmöte diskuteras de sexton partnerländernas framgångar och utmaningar. Utbrotten av blödarfeber har påverkat verksamheten särskilt i Sierra Leone, Liberia och Guinea. Planerad verksamhet och kommande möten har ställts in och lagts om.

Frågan som återkommer är hur facken som verkar i dessa länder kan stödjas på bästa sätt. Hälsopersonal har burit en särskilt tung börda och inte haft tillgång till vare sig korrekt information eller nödvändig skyddsutrustning.
Elisabeth ställer sig vid bordets kortsida och vill berätta om sin verklighet och livet innan – och efter – exilen från grannlandet. När rebellerna kom var den en granne som räddade henne, men också han blev svårt misshandlad. Hönsen nackades och huset plundrades och förstördes.

Elisabeth Nassiem blev tillsagd att lämna landet omgående. Hon var tvungen att återvända till hemlandet Tchad men har inte förlorat hoppet.
– Jag älskar att jobba, och att undervisa, säger Elisabeth,
– Jag vill tillbaka till min tjänst som lärare och till Centralafrikanska republiken. Nu väntar jag på fred.

/Kristina Henschen, LO-TCO Biståndsnämnd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s