Att förhandla schysta villkor med jättar

Det är fredagen den 6 november 2015 i Costa Ricas huvudstad San José. En bit utanför centrum pågår ett vägarbete i det multinationella företaget MECO:s regi. MECO är just nu förmål för en kampanj som drivs av det Globala facket för bygg- och träindustrin (BWI). Syftet är att organisera MECO:s arbetare, öppna upp för dialog mellan facken och företaget samt teckna ett globalt ramavtal.

De anställda på vägbygget i San José är inte fackligt anslutna. Jag närmar mig några av arbetarna med frågor om hur de har det på jobbet, om det finns något de skulle vilja ändra på. En man svarar kort:

–  Allt är bra annars skulle jag väl inte jobba här?

Av en annan får jag svaret:

– Det finns väl en del att önska, men jag är inte i position att svara på din fråga. Jag vill inte få problem av att jag uttalar mig negativt.

San José
Vägarbete i San José, Costa Rica

Det är svårt att säga om arbetarna är nöjda eller bara ovilliga att diskutera frågan. Det står dock klart att faciliteterna på bygget lämnar en hel del att önska. Toaletterna är få (jag räknar till två stycken) och de plastbord som ska utgöra matplats räcker inte till de ca 80 anställda på bygget.

Dagen innan hölls ett möte mellan BWI och MECO:s ledning med syfte att inleda  facklig dialog och i längden att teckna ett globalt ramavtal.

BWI har lanserat kampanjen ”Facklig organisering i MECO, nu!” och det är den som låg till grund för samtalet. Med på mötet är en facklig delegation som består av företrädare inte bara från BWI utan också flertalet centralamerikanska fack. Ett liknande möte höll BWI och det chilenska träfacket CTF samt företrädare från Svenska GS- facket med det multinationella företaget ARAUCO i Santiago de Chile i oktober 2015.

ARAUCO är ett skogs- och träföretag och MECO är ett byggföretag. De har gemensamt att de bedriver verksamhet i flera latinamerikanska länder och BWI och berörda fack vill att företagen ska ta ett större ansvar för arbetarnas villkor oavsett var de opererar.

Generalsekreteraren för BWI, Albert Yuson, la fram förslag om tecknandet av ett internationellt ramavtal under mötet med ARAUCO.

– Företaget har på eget initiativ antagit en uppförandekod. Det är bra men ensidigt. Med ett internationellt ramavtal mellan fack och arbetsgivare visar företaget att de respekterar de anställdas rätt att organisera sig fackligt, teckna kollektivavtal och det garanterar grundläggande arbetsvillkor.

Yngve Daoson, från det svenska GS facket, menade att ett internationellt ramavtal inte konkurrerar med kollektivavtal slutna på nationell eller lokalnivå, men att det är ett policyverktyg som konsumenterna kan finna trovärdigt. Allt fler konsumenter ställer krav på produkters hållbarhet, ur miljösynpunkt men också avseende arbetstagarnas villkor. Liknande argument läggs fram under mötet med MECO.

ARAUCO
Företrädare för BWI, det svenska GS-facket och det chilenska träfacket CTF träffade ARAUCOS ledning i Santiago de Chile.

Såväl MECO som ARAUCO har varit positiva till dialog, och har båda sedan tidigare antagit egna sociala policier och uppförandekoder, men förklarat att de i dagsläget har svårt att se mer långtgående internationella åtaganden avseende deras anställdas villkor. De ser problem med centralisering av arbetsvillkor, eftersom lagstiftning etc. ser olika ut i olika länder. Båda företagen har dock öppnat upp för fortsatta diskussioner och välkomnat att BWI överlämnar förslag på hur globala ramavtal skulle kunna utformas för deras företag.

Att arbeta för tecknandet av globala ramavtal är en viktig metod för BWI och hela den fackliga rörelsen. Det är dock värt att notera att ca 80 procent av de globala ramavtal som existerar i världen idag har tecknats med företag med europeiskt ursprung. Forskare har frågat sig om strategin verkligen kan exporteras till andra typer av ekonomier med andra typer av relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare. Förklaringarna till varför det är så få utomeuropeiska företag som slutit globala ramavtal går isär. Det råder dock ingen tvekan om att ett globalt ramavtal är mer trovärdigt och inkluderande än en ensidig CSR-policy.

Det är odiskutabelt att kampen för schysta villkor globalt pågår här och framtiden kommer att utvisa om fler globala ramavtal kommer att tecknas med exempelvis latinamerikanska multinationella företag.

Globala ramavtal skapar trovärdighet på lång sikt

  • Ett globalt ramavtal (GFA-Global framework agreement) är ett komplement till ett nationellt kollektivavtal och ett direkt svar på globaliseringen.
  • Ett GFA sluts mellan ett multinationellt företag och ett globalt fack och är en central strategi för den internationela fackföreningsrörelsen.
  • Avtalet ställer upp grundläggande villkor som företaget ska följa oavsett var i världen det bedriver sin verksamhet.
  • Till skillnad från så kallade ”codes of conduct”, eller etiska, sociala och miljömässiga uppförandekoder som många mutinationella företag antar, så är ett GFA en överenskommelse mellan två parter. En uppförandekod antas och uppföljs ensidigt av företaget medan ett GFA följs upp av två parter och innebär att de fackliga organisationerna och och arbetsgivaren tillsammans försöker förbättra arbetsvillkoren på företaget.
  • Det är framföralt mutinationella företag i Europa som slutit globala ramavtal med de internationella facken.

/Cecilia Grabos, BWI:s regionalkontor i Panamá

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s