Facklig verksamhet vaknar i Myanmar

Det är ganska exakt 2 månader sedan en oerfaren men exalterad ung man landade i Myanmar (tidigare Burma). Jag hade varit här under en veckas tid tidigare, men nu var det för att bosätta mig i landet under 3 månaders tid. Många frågor irrade runt i mitt huvud, mycket runt min egen säkerhet då detta främmande land i ärlighetens namn var lite skrämmande. Det skulle dock visa sig väldigt fort hur fel jag hade.

 

Myanmar är ett fantastiskt vackert land, både naturen och byggnaderna erbjuder en skönhet jag sällan skådat förut. En resa genom Yangons stadskärna erbjuder så enormt mycket för någon som mig som råkar vara förälskad i gammal kolonial arkitektur. Överallt står byggnader med över hundra år på nacken, överväxta av mossa, träd och buskar men ändå fortfarande bebodda och flitigt använda. Även gamla regeringsbyggnader står ståtliga och visar på kvalitén av de gamla byggmetoderna.

 

DSC_0099

Under kolonialtiden så huserade denna byggnad den högsta instansen av rättsväsen i landet, idag står byggnaden redo för att konverteras till museum

 

DSC_0065

Förutom kolonialbyggnader så är staden utsmyckad med många tempel och Pagodas. I och med att majoriteten av landets befolkning är buddhister så följer all skönhet som religionens antika arkitektur har att erbjuda med. Jag har hittills besökt ett antal olika Pagodas, som kan jämföras med små tempelstäder, ofta byggda runt ett centralt monument. En plats jag speciellt föll för, Shwedagon Pagoda, erbjuder ett lugn och en fridfullhet jag sällan varit med om. En helt otrolig plats.

I anslutning till dessa står ofta stora, vackert utsmyckade lägenhetskomplex. Som agerar boende för templets munkar och nunnor. Dagligen möter jag munkar som lugnt går längs gatorna och ber om donationer för dagens måltider och övriga utgifter, vilket har inneburit en hel del kontakt med dem. Även om väldigt få behärskar engelska, diskussioner har därmed varit svårt, så är de nog de vänligaste människor jag någonsin har träffat. Det är även en beskrivning jag skulle vilja tillägna hela landets befolkning.

 

Landet är dock drabbat av många svårigheter. Korruption, fattigdom, drogmissbruk, slavliknande arbetsförhållande och barnarbete är bara några av de dussintals problem som man var dag stöter på. Mellan byggnader ligger högarna av matrester, plast och annat skräp högt. Ett tydligt bevis på landets mycket bristfälliga renhållning. Råttor och myggor florerar bland resterna och som följd även sjukdomar. Myggorna bär bland annat på Denguefeber, en mycket allvarlig sjukdom som i värsta fall kan leda till dödsfall, så myggmedel är något som konsumeras flitigt.

Bland soporna rotar även den okontrollerade mängden av vildhundar, något som går att finna på varje gata i varenda område. Dessa håller också gärna till i närheten av landets många matserveringar, tiggandes rester och rotandes i soptunnor.

DSC_0213

Äter man på lokala ställen får man räkna med modigt sällskap

 

Matställen finns det gott om i Yangon. Var gata erbjuder ett flertal så kallade Tea shops, lokala mindre matserveringar som erbjuder traditionell burmesisk mat. Tyvärr så möter man på dessa ställen allt som oftast ett problem som verkligen påverkar, åtminstone mig, något enormt. Som tidigare nämnt så är barnarbete är ett stort problem i Myanmar, trots undertecknade ILO konventioner som förbjuder just detta. Det svåra med att påverka situationen är att många ser barnarbete som något nödvändigt. Då dessa barn nästan uteslutande kommer ifrån familjer som inte har råd att betala för deras skolgång, så börjar dem jobba istället för att hjälpa till att sörja för familjens överlevnad. Ägarna av dessa matserveringar som anställer barnen ser ofta situationen som att dem hjälper en behövande familj, genom att sätta deras barn i arbete.

 

Hade barnarbete varit det enda arbetsmarknadsproblemet i Myanmar så hade det kanske varit lättare att påverka. Men så är tyvärr inte fallet. Låga löner, långa arbetspass, osäkra anställningar och otrygga arbetssituationer är bara några av problemen man står inför. Men förändringen kommer, i rasande fart ska tilläggas. Fackföreningsrörelsen växer markant för varje år som går. I dagsläget är bara drygt 1% av landets 50 miljoner invånare organiserade, en siffra som må verka låg, men man måste tänka på att rätten att organisera sig infördes som lag så sent som 2012. Som följd har både arbetsrelaterade problem men även levnadsstandard hamnat i rampljuset. Arbetare runt om i landet vet vad de vill, problemet är att man inte vet hur man når dit. Det är där organisationerna kommer in i bilden. Men även organisationerna lider idag av växtvärk.

 

Fackföreningsrörelsen i Myanmar är fortfarande väldigt splittrad på många håll. Flera olika organisationer och federationer slåss för att rekrytera samma medlemmar. Istället för att ha enskilda organisationer som organiserar specifika industrier, som i Sverige, så har man massvis av organisationer som jagar samma industrier. Detta blir problematiskt eftersom det skapar interna stridigheter mellan organisationerna. Strider bland organisationer som borde arbeta hand i hand.

Men det finns undantag. Dels federationer, som organiserar flera lokala fackförbund, men framförallt är det konfederationerna som tar steget fackförbunden borde ta. Genom att organisera flera av federationerna så kan man alltså förespråka starkt samarbete samt en bättre och mer riktad organisering.

 

Under min tid här i Myanmar har jag äran att arbeta tillsammans med en sådan konfederation.

Confederation of Trade Unions Myanmar (CTUM) är en samarbetspartner till organisationen jag arbetar genom, IndustriALL. Min organisation, som är en internationell organisation, fokuserar sitt arbete i Myanmar på framförallt två industrier, nämligen textil- och gruvindustrin. Industrier som även CTUM arbetar för att organisera.

 

Under min snart 1 1/2 månad här så har jag gång på gång imponerats av driften och energin som fackföreningarna i landet arbetar med. Oavsett vilken nivå jag har arbetat med, om det så är lokal, federation eller konfederation så har alla en sak gemensamt. En brinnande passion för att förändra landet till det bättre. Att arbeta med CTUM har varit krävande, det måste jag medge. Nästintill varje dag sedan jag anlände har varit arbetsdagar, även dagar jag har spenderat hemma har varit kantade av arbete i form av rapporter, förberedelsearbete och studier av lagar, rättigheter och regler. Men min nivå av arbete går inte ens att jämföra med att vara fackligt aktiv i Myanmar idag. Dessa fantastiska, drivna individer viger största delen av sin tid åt att kämpa för förändring. Speciellt i CTUMs fall, där det i många fall handlar om arbete 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. På grund av denna arbetsbörda så har vissa till och med valt att bosätta sig på kontoret då det sparar dem tiden det tar att resa till och från arbetet.

Jag hyser en enorm respekt för mina kollegor, arbetet som de utför är något få människor skulle orka med. De gör det inte av personliga skäl, utan för ett bättre Myanmar.

 

Av alla dessa fackliga hjältar så är det speciellt två personer som jag som avslutning vill ägna en kort sektion åt.

 

KyiKyi Khant Tun har kommit att bli en nära och god vän under min tid i landet. En man som viger stor del av sin tid åt att lära denna förvirrade västerlänning allt relaterat till hans vackra hemland. Han sitter inne med en enorm kunskap om såväl gator, områden, traditioner och även om de olika organisationerna.

Kyi är projekt koordinator för IndustriALL i Myanmar, något som innebär en enorm mängd jobb varje dag i form av aktivitetsplanering, mail, telefonsamtal m.m. Han arbetar även sida vid sida med mig dagligen med organisation, workshops, utbildningar och konferenser. Men trots hans tunga arbetsbörda så möter han upp mig varje morgon med ett leende och ett varmt Good morning brother!.

Att en dag behöva lämna Myanmar och min broder kommer onekligen kännas väldigt tungt, men dessa upplevelser jag har fått tack vare honom kommer jag alltid värdesätta. Dels arbetsrelaterat men även allt jag fått erfara runt Myanmars matkultur, sevärdigheter, traditioner och arkitektur. Saker jag säkerligen aldrig fått uppleva på samma sätt utan Kyi som vägledare.

 

DSC_0338Khaing Zar Aung är kassör för CTUM, en titel som absolut inte rättfärdigar hennes arbete.

Förutom att sköta ekonomin, vilket i landets kontext är extremt betungande. Detta på grund av avsaknaden av ett automatiskt betalsystem av fackavgifter, så är hon dagligen aktiv i allt vad organisationen arbetar med. Hon leder aktiviteter, planerar organisationsarbete, håller förhandlingar och en hel uppsjö av andra uppdrag.

Hon har 10 års erfarenhet med organisationen och det märks när man arbetar vid hennes sida. Det är få människor som har den där fantastiska talangen att fånga människors intresse under föreläsningar, Khaing Zar är definitivt en av dessa. Jag har varit involverad i flera projekt tillsammans med henne, bland annat vid strejkförhandlingar och till följd även förhandling med koncernchefer. Hon är en förhandlare av rang! Konkret, vältalig och påläst. Alltid med ett lugn som är imponerande och alltid med arbetstagarens intressen nära hjärtat. Även om hennes arbetsbörda ibland kan bli enormt överväldigande, mer än en gång har jag mött henne då hon ser helt slutkörd ut, men denna fantastiska människa låter aldrig detta hindra henne ifrån att fortsätta kämpa.

Khaing Zar har även hon kommit att bli en nära vän under min tid här och är också en enorm källa av kunskap. En kunskap som hon alltid är mån om att dela med sig av.

//Marcus Linnros

Ungdomsansvarig i GS-facket, med IndustriALL i Myanmar

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s