Mot en jämställd framtid i Myanmar

Under min tid här i Myanmar så möts jag varje dag av flertalet svårigheter som jag inte är van vid. Slavliknande arbetsförhållanden, fattigdom och misär. Men det finns även problem här som är väldigt bekanta och som även existerar mer eller mindre i hela världen.

Även i Myanmar har kvinnors rättigheter och status i samhället hamnat på efterkälken. Det talas om kvinnan som en Second class citizen och efterföljare till landets män. Så landskapet är tyvärr enormt patriarkalt.

I regeringen är över 90% av de sittande män och tyvärr syns samma trend även hos de fackliga organisationerna. Men dessa organisationer, dels inhemska men även internationella, lägger i dagsläget enormt fokus på att i tidigt skede av landets arbetarrörelseutveckling förändra bilden och lyfta upp fler kvinnor i ledarroller.

Jag har vid flertalet tillfällen deltagit i workshops och utbildningar runt just dessa frågor, dels under Confederations of Trade Unions Myanmars (CTUM) regi, men även i samband med Friedrich Ebert Stiftung (FES) och International Labour Organization (ILO).

Under samtliga utbildningar har jag alltid slagits av den enorma passionen och drivkraften bakom arbetet som varje deltagare besitter. Oavsett vilken kunskapsnivå man ligger på så är det alltid med en enorm vilja att förändra framtiden.

 

Under två dagar har jag fått lov att delta i en utbildning som fokuserar på att stötta och utbilda framtida kvinnliga fackliga ledare. Dessa dagar sker i samband med min egen organisation IndustriALL och även CTUM.

Vi har denna gången rest över halva Myanmar i en minibuss, en resa som tar 12-14 timmar enkel resa, till Monywa, en liten stad i Sagaing regionen. En region som till stort del är beroende av en aktiv gruvindustri. Guld, koppar och jade är ett par resurser som det arbetas flitigt för att få fram i regionen. Tyvärr ofta utan respekt för miljön, hela berg jämnas med marken för att få fram landets resurser.

 

 

DSC_0482.JPG

Ett av de få bergen i regionen som står säkert, eftersom det konverterats till en helig plats

 

 

Eftersom Sagaing är en gruvregion så är det föga förvånande att nästan hälften av deltagarna kommer från gruvsektorn, även representanter från textil-, hushåll-, jordbruk- och byggnadssektorn närvarar. Dagarna hålls i största del av en kollega från IndustriALL. Lorna Ferrer, en kvinna med bakgrund från Filipinerna, och ansvarig för kvinnofrågan inom organisationen. Kunnig och vältalig tar hon golvet och håller alltid samtliga deltagare väldigt involverade. Hon påtalar vid flera tillfällen att utbildningen inte handlar om att man vill ta över världen från männen, hon säger lugnt att utbildningarna handlar om att göra världen mer jämlik. Att skifta vyn av att kvinnor ska vara hemmafruar och följa sina män till en syn av att vi alla håller lika högt värde och bör behandlas därefter.

 

DSC_0365.JPG

”Vi vill inte blir mäktigare än våra män, vi vill bara ses som jämlikar” – Lorna Ferrer

 

Vi har även en kvinna ifrån ILO närvarande, Joni som hon heter, är från Kanada och är också väldigt aktiv i att bygga kunskap och styrka i framtidens kvinnliga ledare. Hon håller i en väldigt populär och bra övning under dag ett. Efter att jag och Joni rollspelat hur man kan sköta en diskussion på sin arbetsplats för att övertala sina manliga kollegor om vikten av att arbeta för jämlika vilkor så får deltagarna göra detsamma. Man får träna på sina argument genom en ”speed dating” övning. Där deltagarna får sitta mitt emot varandra och under en minut argumentera för varför kvinnor bör ha lika rättigheter på arbetsplatserna och i ledarroller. Efter en minut får deltagaren mitt emot ge feedback på vad som var bra och vad som bör förbättras för att argumenten ska nå fram. Sedan skiftar man och rollerna blir omvända. Denna övning gör man 3 gånger, när båda sidor fått argumentera mot varandra en gång så skiftar man också deltagare. På detta viset får man träna sina argument mot tre olika personer, samt att man får feedback med tre olika uppfattningar.
Första ronden var ganska tystlåten, många av deltagarna är helt nya i den här typen av arbete och känner sig inte speciellt säkra när det kommer att tala inför folk. Men någonting häftigt händer under övningen, allt eftersom ronderna går förbi så ökar ljudvolymen markant i lokalen. Deltagarna blir säkrare och säkrare på sina argument och mer och mer involverade. Samtidigt hålls det under hela tiden en fantastisk stämning av skratt och leenden, man knyter kontakter och blir goda vänner under hela dagen som går.

 

DSC_0219.JPG

En övning för att bygga självförtroende leder också ofta till härliga situationer med hjärtliga skratt

 

Utöver flera olika övningar som kom att skapa trygghet och säkerhet i både argument och kunskap, så diskuterades flera viktiga ämnen runt kvinnors situation i Myanmar idag. Orättvisa löner, dålig säkerhet vid barnafödsel, sexuella trakasserier, dålig sexualkunskap (vilket också bidragit till en ökad grad av HIV/AIDS i landet) och framförallt pratas det om att kvinnans arbete ses som mindre värt. Ett exempel är kvinnor som arbetar inom textilsektorn. Arbetar man som sömmerska så är lönen nästan uteslutande extremt låg, detta för att arbetet ses som en förlängning av sysslorna man förväntas göra hemma.
Synen på kvinnor i Myanmar idag påminner tyvärr väldigt mycket om synen vi hade i Sverige för inte så längesedan. Utöver ett arbete på 8 timmar eller mer per dag, så ska man även sköta hemmet. Barnen skall göras redo för skolan, mat ska lagas, kläder ska fixas, det ska tvättas/diskas/städas och eventuella äldre familjemedlemmar ska skötas om. Allt detta ses som jobb för landets kvinnor. Många lyfter under dagarna problem att hinna med allt, framförallt så lyfts problemet att hinna med sitt fackliga arbete. Det lyfts även problem med familjemedlemmar som ställer sig i vägen, då man förväntas sköta hemmet så vill ofta ens respektive inte att man ägnar tid åt annat.

Men dessa är starka deltagare, varenda en! Under dagarna så gör man upp planer för hur man ska arbeta framåt. Hur förändrar man den sociala uppfattningen om kvinnor? Är en stor fokuspunkt.

Som tidigare nämnt är många nya, vid utbildningens början saknade man grundläggande kunskap om organisering och även i många fall varför detta arbete är så viktigt. Många levde helt enkelt under den sociala uppfattningen att hushållsarbete var kvinnans lott i livet.

Men vid slutet av dag två har det hänt mycket. Istället för de timida tysta deltagarna vi såg vid början av dag ett är det nu rakryggade, målmedvetna individer som sitter framför oss. När det blivit dags att avsluta så ger vi chansen till våra deltagare att prata om vad man har lärt sig och vad man hoppas på i framtiden.

 

Det är imponerande att se människor som aldrig talat inför en större folksamling tidigare ställa sig upp och tala om dagarna. Vissa är enormt nervösa, något som får mig att tänka tillbaka till första gången jag var tvungen att tala inför folk, benen skakar, rösten darrar och man tappar gärna tråden. Men oavsett, så reser man sig och gör sitt bästa försök. Bara det är häftigt att se.

 

Det talas varmt om dagarna vi har haft tillsammans, man har fått mycket ny kunskap om såväl rättigheter/skyldigheter som ILO konventioner och hur man argumenterar på ett bra sätt. Det talas också mycket om att man har knytigt nya kontakter och funnit många nya vänner. Vänner som kommer kunna stå vid ens sida när man driver sina frågor gentemot ledningar, kamrater, familjemedlemmar och kollegor. Men något som man har gemensamt är en vilja att lära sig mer, man önskar fortsätta sin väg längst organisationernas arbete och även ta sin plats som ledare för dels sina lokala organisationer, men även inom federationerna och konfederationerna i framtiden. Något jag är helt övertygad om kommer bli verklighet.

 

DSC_0307.JPG

Ett härligt gäng som tar steget mot en jämställd framtid för Myanmars kvinnor

 

Det är fantastiska individer som jag har fått umgås med under dessa två dagar, det känns underbart fantastiskt att få lov att vara minoritet för en gång skull.

Innan jag avslutar så vill jag dela med mig av ett citat som jag fick höra under avslutningsdagen, tyvärr hann jag inte få namn eller bild på deltagaren då vi avslutade kort efter.

 

På frågan Vem litar du på mest i världen, utöver gud?

 Så svarade en kvinna, vackert klädd i en grön klänning Mest av allt så litar jag på mig själv, utöver vår gud.

Ett svar som jag ser som väldigt talande för självförtroendet och styrkan som finns att finna i samtliga individer i detta fantastiska land.

 

// Marcus S Linnros, med IndustriALL, Myanmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s