Gärna säkerhet men först en lön att leva på

Arbetarna i den statligt ägda bomullsfabriken CIDT i Bouaké, Elfenbenskusten, kämpar mot koloniala strukturer i bomullsindustin. Trots många säkerhetsrisker i arbetet är den viktigaste frågan för arbetarna en lönenivå som motsvarar levnadskostnaderna i landet.

Efter ett besök på CIDT:s huvudkontor, där jag tappat räkningen över hur många mellanchefer jag skakat hand och utbytt artighetsfraser med, har jag äntligen fått tillstånd att besöka bomullsfabriken och träffa medlemmarna i fackförbundet SYNTRA-CIDT. Fabriken, som har sina anor från kolonialtiden och startades av fransmännen i början på 1900-talet, har idag ungefär 500 anställda som arbetar med produktion, maskinunderhåll, transport, kvalitetskontroll och administration.

Paus i bomullsfabriken.JPG
Lunchpaus i bomullsfabriken

Drissa Sekongo, ordföranden för fackförbundet SYNTRA-CIDT visar runt mig på fabriken. Vi går runt bland rostiga lastbilar som väntar på lagning och jättelika balar med färdigförpackat bomullsfiber. Harmattan, den torra ökenvinden från Sahara, gör luften disig och får bomullstussar på marken att flyga runt som snö runtomkring oss. På ett lastbilsflak balanserar några arbetare på kanten för att lasta bomullsfiber som ska transporteras vidare till hamnarna i söder och senare till Asien och andra delar av världen för att bli till färdiga textilier. Det är lunchtid men inne i fabriken är arbetare i full färd med att övervaka maskinerna.

– Minsta lilla fel och du riskerar att förlora en arm eller ett ben i maskinerna, berättar Drissa Sekongo

balanserar på flak
En arbetare balanserar på ett lastbilsflak som lastas med bomullsfiber

Trots skyddsanordningar är det lätt att skada sig vid de stora tunga maskinerna som rensar, pressar och förpackar bomullsfiber berättar medlemmarna. Arbetet är fyskiskt tungt och luften i fabriken är dammig och full av partiklar från bomullen som kan skada lungorna. Fabriken tillhandahåller hjälmar, skor, andningsskydd och annan säkerhetsutrustning men det är fackets uppgift att se till att det finns tillräckligt till alla arbetare. Utan facket skulle fabriken förmodligen strunta helt i säkerhetsutrustningen, berättar Drissa.

-Fackets största utmaning är att höja lönerna för arbetarna, säger Edmond som är förtroendevald i SYNTRA-CIDT.

Efter att ha lyssnat på arbetarnas historier om kollegor som skadat sig i arbetet och besökt fabrikens lilla sjukvårdsklinik där läkaren berättat om alla arbetsrelaterade skador och sjukdomar han tar hand om varje vecka, undrar jag om inte högre säkerhet och bättre arbetsmiljö är en viktig fråga för facket.

-Visst är säkerheten viktig, men vi måste först och främst kunna försörja våra familjer. Lönenivåerna måste anpassas till de verkliga prisnivåerna i landet, säger Edmond.

-Om en arbetare inte kan betala hyran eller ge mat åt sina barn skapar det stress, oro och oförmåga att koncentrera sig. Det i sin tur ökar olyckorna på arbetsplatsen, berättar Drissa

– Om lönerna ökar kommer även olyckorna minska, fyller Edmond i.

Baxar bal
Den färdigpressade bomullen är tung att lyfta

Enligt medlemmarna i SYNTRA-CIDT är ett av de stora problemen med ekonomin i hela Västafrika att industrierna framför allt är inriktade på råvaruproduktion. Elfenbenskusten är den största kakaoproducenten i världen, en av världens främsta kaffeproducenter och en viktig bomullsproducent i regionen. Ändå är det en försvinnande lite del av all kaffe, kakao och bomull som faktiskt förädlas till färdiga produkter i landet. En chokladbit blir en ouppnåelig lyx för den som odlar kakao och bomullsfiber transporteras till Asien för att förädlas till färdiga textilier som transporteras till Europa där textilierna förses med färgglada ”afrikanska” tryck för att slutligen hamna på hyllorna i Elfenbenskustens exklusiva butiker. Efter att själv ha letat förgäves efter inhemskt producerade tyger, choklad och kaffe på Abidjans många marknader förstår jag vad medlemmarna i SYNTRA-CIDT menar.

-Det är ett ohållbart system. Inte konstigt att våra löner är så låga, säger Edmond.

I Elfenbenskusten som är Västafrikas snabbast växande ekonomi är kontrasten mellan det ”moderna Afrika” och det gamla ”koloniala Afrika” tydlig. Köpcenter och stora lyxlägenhetskomplex byggs över hela landet och stora multinationella kedjor är i full färd med att etablera sig i regionen. Samtidigt ökar klyftorna mellan de fattiga och rika mer och mer. Utanför lyxbutikerna står gatuförsäljare i hemmasnickrade marknadsstånd och säljer mobilt bredband, cigaretter och frukt till kostymlädda affärsmän och affärskvinnor som springer stressat mellan sina kontor i skyskraporna. Medlemmarna i SYNTRA-CIDT diskuterar den ekonomiska tillväxten i landet som uppskattades till hela 8% förra året enligt världsbanken. Det är inte alla som får möjlighet att ta del av den ekonomiska tillväxten.

-Var är pengarna? Vi vanliga bomullsarbetare har inte märkt av något av utvecklingen, säger Drissa Sekongo.

Yeo Nanhouessoul.jpg
Yeo Nanhouessoul, maskintekniker i bomullsfabriken, visar upp den färdiga produkten.

/Henna Halldén, UNI Global Union, Elfenbenskusten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s